Övertrött

Vörtbröd med blåbärste. Jag älskar livet. Ibland. Jag älskar livet mitt i natten när den första snön börjar lägga sig och man kan skriva bajs på bilar. Och när det jag skrivit står kvar morgonen efter som en glad påminnelse om den där underbara drömmen som inte var någon dröm. Och jag älskar att jag har sån sömnbrist att jag knappt är medveten om vad jag skriver just nu och egentligen inte borde sitta här och skriva alls, utan lägga mig i min underbart varma säng och äntligen ta igen lite av min förlorade skönhetssömn. Men det lär inte hända den här gången heller.

Jag hade en riktigt trevlig kväll igår faktiskt. På Sticky. Ja, jag är 18 och patetisk. Men med tanke på att vissa 23-åringar också envisas med att dyka upp där under förevändningen att "de råkade ha vägarna förbi" tänker jag inte skämmas. Dessutom lärde jag mig en hel del. Till exempel att det går att läsa av min energipulserande aura att jag är blågrön. Hanna å andra sidan, är orange. Intressant. Och om någon undrar finns det faktiskt folk som heter Arne. Det kan vara bra att veta om man vill undvika pinsamma situationer.

Jag tror att det här kommer att bli en bra dag. Ikväll vankas promenad med efterlängtade Malinpalin (som jag antar läser det här :)) och efter det årets första glöggparty för att fira min pluttebror och ännu pluttigare David. Och glögg är gott och mandlarna som skvalpar runt i den är ännu godare. Så det blir nog en bra dag.