Plugga. Hur gör man? Jag har förträngt allt som har med skolarbete att göra just nu. Och om någon frågar mig om mitt projektarbete kommer jag knappt ihåg vad jag håller på med. Jag orkar bara inte.
Jag borde vara sådär härligt, nervöst, hormonladdat högstadieglad idag. Så som jag var igår. Uppskatta att livet faktiskt kan vara mer spännande än morgonpromenad med varm choklad och vörtbröd efteråt. Inse att man inte alltid måste regrediera, att man kan gå framåt också. Utvecklas. Men varför? Jag har insett att det bor en liten fobiker i mig. Speciellt när det kommer till telefoner. Och att ta tag i saker. Och att leva. Jag vågar inte. Kramar gitarren istället eller lyssnar på Autisterna och känner mig nostalgisk, som nu.
Fredagen blev förresten inte alls så bra som jag tänkt mig. Inte ens i närheten. För mycket vin och för stark glögg och diskussioner som fick mig att vilja gräva ett hål rakt genom jorden och dyka upp nånstans i Kina (eller var man nu hamnar). Till råga på allt lyckades jag bränna upp håret. Inte allt, men en hel del. Vågar inte ens tänka på hur det hade kunnat gå om jag inte släckt elden så tidigt som jag gjorde. Om inte Rollo hade skrikit. Tack. Som tur är var det mest underhåret där bak som tog stryk, så det syns inte så mycket, känns bara väldigt mycket tunnare nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
AnnaPanna det gor inget om du sa branner upp allt ditt har och blir en liten skallig munk, jag kommer fortfarande sakna dig lika mycket. Fast du kanske skulle sakna ditt har i och for sig...
Det ar bajs att jag inte ar hemma sa vi kan fly fran verkligheten lite tillsammans, hade velat att vi gick i skolan bada tva och sa kunde vi skolka en dag och aka tag nanstans i hostsolen (och snon??) och ata godis och sen aka hem och se pa GG och ata glass tills till och med vi ar matta. BAJJJS! Varfor varfor kanns allt sa hopplost?
Haha annapanna du är ju självdestruktiv! Eller bara pyroman.. det är du och jag. Fast det var längesen jag brände nåt... kanske skulle behöva det. Eller knarka.
Jag blir så ledsen när jag inte fattar dina referenser och subtila grejer i inlägget. Jag vet ju inget om dig!! Bajskorv. Men det får vi ordna när jag kommer hem. Jag vill bara säga att jag också är fobiker, för telefonen coh för en hel del tror jag. Men du kan iaf fly till din gitarr. Jag har tappat all sådan inspiration. Det går inte heller. Stjärtskvätt. Men tja. Det lööser sig. kkkraam
Skicka en kommentar