Det är så många tankar, funderingar och allmäna iakttagelser som slåss i mitt huvud idag att jag nästan kan höra knytnävsslagen och sparkarna ända ut hit. De flesta av mina stackars hjärnceller ligger väl halvdöda och utslagna och gråter vid det här lagen. Massa matteplugg med konstiga bokstäver och tal som egentligen inte finns har väl inte precis gjort saken bättre. Kommer antagligen vara hjärndöd på provet imorn, men just nu gör det mig ingenting.
Min käre far kom på besök idag. Mitt i veckan. Inte illa. Fast egentligen inte så bra heller om jag ska vara ärlig. Visst är jag glad att han nu äntligen har tagit sig i kragen och insett att han faktiskt har en familj, men det kom en sådär tio år försent och nu får han inte plats längre. Och jag är hemsk, bitter, sur, arg, förkastlig, fruktansvärd, elak som säger så men det är tyvärr så jag känner och det här är ju trots allt min blogg så jag antar att jag har rätt att skriva vilka hemskheter jag vill. Här får jag vara hur subjektiv och trångsynt jag vill och behöver därför till exempel inte reflektera över att det kanske i själva verket är så att jag tycker att det är jobbigt att han kommer hem eftersom han säger sanningar och inte daltar runt med mig som mamma gör. För så är det verkligen, verkligen inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar