I väntan på kärleken? I väntan på livet.

There has fallen a splendid tear
From the passion-flower at the gate.
She is coming, my dove, my dear;
She is coming, my life, my fate.
The red rose cries, "She is near, she is near;"
And the white rose weeps, "She is late;"
The larkspur listens, "I hear, I hear;"
And the lily whispers, "I wait."

Tennyson

Låt mig inte sluta som min far

Rastlösheten kryper i mig och invarderar skoningslöst varenda liten cell i min stackars kropp. Jag hatar snön som ligger orörd och vit utanför fönstret. Jag hatar solen som reflekteras i den. Jag hatar att jag inte får tumla runt i den vackra vintervärlden som alla andra, utan är förpassad till mitt fängelse av alger och diversitetsindex. Det finns så mycket jag brinner för och gladeligen hade jobbat med - musiken, Sagåsen, ja ni vet, allt det där - och så väljer jag göra projektarbete inom marinbiologi. Av alla underliga människor på denna jord finns det ingen jag förstår så dåligt som mig själv.

En gammal skatt, ett gammalt jag.

Eighteen is a terrible age,

and while I walked around with

the conviction that I was somehow

more grown-up than my classmates,

the truth was that I had merely found

a different way of being young.

Hej-jag-har-legat-och-slötittat-på-TV-hela-helgen-tristess

Jag är trött på det här. Jag är trött på alla pretentiösa bloggar, alla skenbart världsfrånvända människor som i själva verket inte gör annat än skriker efter omgivningens bekräftelse. Jag är utled på den ständiga jakten, hur alla vill vara först med allt och i sin desperata kamp stirrar sig blinda på mål som inte går att nå. Jag är trött på att hela livet är en tävling.

Jag tänker på blickar i ögonvrån, ständig vaksamhet - ser de mig, hör de mig? Jag tänker på tomma så kallade djupa diskussioner vars enda egentliga syfte är att uppräthålla en bild av något som inte är, ett outtalat löfte några parter emellan om att aldrig låta masken falla. Jag går vilse i alla de vakuumfyllda bubblor vi blåser upp i vår kamp för att passa in genom att vara annorlunda. Jag spyr när jag hör ordet indie.

Sjuklig och därmed förpassad till en trevlig dag i TV-soffan tittade jag på Melodifestivalen igår. Tanken slog mig då - kanske är det detta man ska ta fasta på om man vill sticka ut i vår stackars independentifierade (jag vet, det är inte ett ord, men jag tycker om konstiga ord med många bokstäver så jag skrev det ändå) värld. Alla hatar Melodifestivalen. Vad kan väl vara mer indie än att dyrka något som ligger så fel i tiden som vår kära fördummande, kommersialiserade Melodifestival? Men eftersom jag hatar det förlegade begreppet indie tänker jag stolt fortsätta att hata också Melodifestivalen, precis som alla andra.

Ja, jag är en bitter, snorig gnällkärring idag. Jag får klaustrofobi av Göteborg, kanske främst för att jag ser mig själv så tydligt i just de människor, rörelser och fenomen som jag vill fly ifrån. Jag är rädd för jag vet hur blind jag har varit och jag blir ännu räddare när jag tänker på att jag antagligen är precis lika blind fortfarande. Men jag kommer, precis som alla andra människor, alltid att vara subjektiv och trångsynt och snällt få nöja mig med den pyttelilla del av helheten som kallas mitt perspektiv. Resten lämnar jag åt Gud, Bob Dylan eller Den Store Fete Bajskorven.

torsdag

Vaknade med sniglar och sandpapper i halsen. Jag är sjuk men inte sjuk, som vanligt. Nu sitter jag här och tänker att jag borde göra massa saker. Ineffektivitet är mitt ledord i livet.

Det är massutvisning av irakier idag, hörde jag på radion. Största utvisningen på jag-vet-inte-hur-länge. Kan inte undgå att tänka att några av de jag träffade på Sagåsen i lördags antagligen tillhör den gruppen. Jag förstår inte Migrationsverket. Som om vi inte hade nog med plats i Sverige. Bajs på dem.

Screw this

Jag är inte gjord för det här. Projektarbete, gå i skolan. Jag vill inte.

So have mercy on me I’m in a jackass phase.

Have mercy on me, have mercy.

So have mercy on me I’m in a jackass phase.

I need your help to get out of here.

Bajsbajsbajs.

Humhum

Jag sitter här och känner att jag vill skriva men ändå inte. Att blogga är ganska meningslöst egentligen, och ändå är det så svårt att hålla sig borta. För mig är det en enda stor, härlig egotripp tror jag. Som att skriva dagbok fast lite lite bättre, här får man ju en stund i rampljuset också. Säger jag som hatar att stå på scen.

Nej, det är tomt i mitt huvud ikväll. En ros är en ros är en ros och mina tankar är slut. Godnatt.

rubrikrubrikrubrik

Jag är fruktansvärt dålig på det där med självdiciplin nuförtiden. Jag skriver nuförtiden för det har inte alltid varit så. Tidigare-i-tiden var det inte alls så. Tidigare-i-tiden var jag alldeles för bra på det där med självdiciplin. Jag är bra på att pendla mellan extrempunkter men tyvärr helt hopplös när det kommer till mellanlägen. Antingen är det allt eller så är det ingenting. Och just nu är det ingenting. Och just nu skulle jag egentligen sitta på en stol inklämd bland andra stolar och lyssna på jazz. Maria-jazz. Usch, jag är hemskt ledsen för att jag inte är där men jag är sjuk och det är bajs och jag har en inlämning att skriva tills imorgon och även om jag inte kommer att skriva den så måste jag och det är bajs. Lycka till i alla fall, Mariafia. Inte för att du kommer att behöva det.

Dansa, dansa, rör på hela kroppen

Jag är glad idag. Jag är gladgladglad. Vaknade till kaffe, favoritsmörgås med keso och kaviar och ord som får mig att flyga. Jag njuter av att inte gå till skolan. Det är skönt att ignorera saker ibland, att göra precis tvärtom mot vad man borde göra bara för att det känns bra. Jag gör så idag.

Som halvsjuk och rastlös upptäcker man många spännande saker. Gamla fula mobilfoton till exempel. Tänkte att ni skulle få se några, i total oordning och med väldigt dålig skärpa.

Tisdag

Jag är sjuk, precis som ankan på TV. Jag är förkyld och ankan är varm och prickig. Idag vill jag vara liten. Jag vill läsa Harry Potter för allra första gången och leka med fantasivärlden i mitt huvud.

Ankan var inte sjuk. Inte på riktigt. Prickarna var bara röda pappersprickar. Jag älskar barnprogram.

Kaffemorgon

Kroppsspråk. Härskartekniker. Plugg. Det är så intressant, egentligen, och så viktigt, egentligen, men det är påtvingat och som för alla andra rebelliska (erhm?) ungdomar blir det påtvingade, oavsett hur intressant och viktigt det än är, helt oöverkomligt. Äsch, vad har jag att gnälla om, jag har ju valt ämnet själv. Men ändå, bajs.

Och så är det fint ljus ute. Och mina ögon söker sig alltmer bort från datorskärmen och ut genom fönstret. Och jag längtar ut. Det är fint ljus och jag tror att jag tar en promenad. För det är saker som fint ljus och vacker musik som egentligen spelar någon roll i livet. Skolarbete är bara en väg dit. En liten praktisk detalj. Alla dessa irriterande praktiska detaljer. Bajs.