Slem

Igår förklarade jag för min kära vän Tutrut hur otroligt avundsjuk jag var på hennes förkylning. Någon verkar ha tagit mitt uttalande alldeles för bokstavligt, och nu sitter jag här, huttrandes och med en hals som känns som om jag just klunkat i mig tre liter saltsyra. Synden straffar sig själv.

Jag som skulle åka till Sagåsen idag. Jag som skulle träna, lämna tillbaka kläder, plugga, ta ett glas vin på Sejdeln, vara glad, pigg och effektiv. Nu sitter jag här och skriver önskelista istället. Eller önselista, rättare sagt, eftersom jag i skapandet av denna, fokuserade så mycket på det estetiska att jag råkade glömma vissa praktiska detaljer. Som att det finns ett k i önskelista, till exempel. Usch, julklappar, julklappar. Usch, kommersialism. Usch, kreativitet. Jag har inga idéer, varken om vad jag själv vill ha eller om vad jag ska ge till någon annan. Tror jag satsar på litteratur och musik på önskelistan i år, ord och toner kan väl aldrig bli helt fel? Frågan är om de i min omgivning känner likadant. Och frågan är om skivor och böcker inte är lite opersonligt. Jo, kanske. Men jag vet inte.