Bajs

Det här med projektarbete. Jag förstår det inte. Vad är meningen, vad ska man lära sig av det? Hur kan så många före mig ha suttit med samma omöjliga uppgift och klarat av det? Egentligen är väl inte själva arbetet sådär otroligt svårt men med hela hysterin och pressen kring det känns det plötsligt oöverkomligt. Har man dessutom valt ett ämne man är helt ointresserad av är man ganska körd. Och nu sitter jag här, tar min tillflykt till musiken och försöker intala mig att skolan bara är skruttpluttfjutt i jämförelse. Kanske är det så men det hindrar inte att skolarbete ändå måste göras. Usch.

Livet tycker om att luras och sänker man garden och stannar upp slår det till, snabbt och effektivt. Och varför måste allting ske i kronologisk ordning, varför kan man inte välja någon del av livet som känns rätt för tillfället och leva i den? För jag vet att hur mycket jag än hatar gymnasiet just nu kommer jag antagligen böna och be om att få komma tillbaka om några månader. Det är sådan jag är. Det är sådana de flesta är skulle jag tro och därför är hela idén om först det här, sedan det där helt idiotisk. Allt blir så enkelt när man drömmer men drömmar fungerar sällan i praktiken. Tyvärr. Nej, nu är jag trött på det här.