Skriva. Det var längesedan nu. Datorn dog, orden försvann och nu litar jag inte längre på den digitala världen. Minst av allt på Internet. För vem vet vem som läser mina meningslösa ord om 50 år? Antagligen ingen.
Jag är trött nu. Trött på riktigt. Folk säger att i tvåan kommer svackan och i trean har man kul. Jag undrar om de verkligen känner så eller om det bara är någon konstig illusion man ska leva upp till. Det spelar ingen roll. Ingenting spelar någon roll, egentligen. Konstigt att vi lägger så stor vikt vid en värld vi inte ens kan vara säkra på existerar. Konstigt att vi är så bra på att fastna i våra mikroperspektiv.
I tvåan kommer svackan och i trean stupet. Det är sanningen. Min alldeles egna, subjektiva, mikroperspektivssanning. I trean stupet. Och sedan? Ovissheten. Friheten. Framtidsångesten. Den smala, rangliga stegen uppåt igen. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. Om det ändå fanns en Gud. Eller åtminstone tron på en. Nu finns ingenting. Kanske musiken, orden. Kanske flyktiga ögonblick av samhörighet, förvirrade möten och speglar i en annan människas ögon. Sällsynt sublimitet i grå vardag. Kanske finns det. Kanske finns det men det spelar ingen roll. Relevans är ett underligt begrepp då det objektivt sett inte går att stämpla på någonting alls i denna värld. Kanske är saker relevanta för mig, i mitt liv. Kanske finns musiken, orden, gemenskapen. Men mot den stora ensamheten är de ingenting.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
JO det spelar roll! Jag bestämmer att det spelar roll och jag tänker inte bry mig om huruvida det är en sanning eller en illusion. Allt som spelar roll just nu är att göra, ge fan i, vilja, inte vilja, styras av... vad jag tror är mina känslor. Och man kommer kanske aldrig till INSIKT men att försöka är att leva.
Fast jag vet att det inte går att argumentera för du har ju rätt, jag väljer bara att ge fan i det. Det spelar ingen roll att du har rätt! I trean kom stupet och jag ramlar fortfarande men man ramlar omkring med massa människor som förgyller fallet, och nu är fritt fall så naturligt att det känns OK. Men vart jag vill komma med denna långa kommentar vet jag inte. BAJS
Jävlar vad du bara lever i din egen lilla värld av små ångestar och jag vet inte vad. Bra för dig att ta studenten, du är för bra för den här typen av haranger.
Skicka en kommentar