Låt mig inte sluta som min far

Rastlösheten kryper i mig och invarderar skoningslöst varenda liten cell i min stackars kropp. Jag hatar snön som ligger orörd och vit utanför fönstret. Jag hatar solen som reflekteras i den. Jag hatar att jag inte får tumla runt i den vackra vintervärlden som alla andra, utan är förpassad till mitt fängelse av alger och diversitetsindex. Det finns så mycket jag brinner för och gladeligen hade jobbat med - musiken, Sagåsen, ja ni vet, allt det där - och så väljer jag göra projektarbete inom marinbiologi. Av alla underliga människor på denna jord finns det ingen jag förstår så dåligt som mig själv.