mömö

det här med bloggande alltså. som ni - och med ni menar jag mina älskvärda obefintliga läsare - ja, som NI kanske har märkt, har jag börjat tvivla på detta märkliga fenomen. jag har slutat skriva. jag har slutat skriva över huvud taget skulle man väl egentligen kunna säga. lite oroväckande med tanke på att det vankas seriösa litteraturstudier om någon vecka. jag är allt annat än peppad.

problemet är inte att jag inte vill plugga. problemet är inte att jag inte är intresserad av litteraturvetenskap. jag har velat det här sedan flera år tillbaka. jag har spenderat halva mitt liv utanför livet, i någon annans liv, som någon annan i en annan värld. jag har levt i böckerna.

problemet är att mitt liv, som det ser ut nu, är alldeles för bra. jag vill leva i livet. eskapismen har tappat sin mening, och det är otroligt svårt att låta sig sugas in i en annan värld när man helst bara vill stanna kvar där man är.

aldrig förut har jag varit så tacksam över ett problem.